För oss är det ganska lätt att stadsträna, det är bara att gå ner på bänken och sätta sig. Det är massor med bussar, bilar, cyklister, duvor, hundar, mycket ljud. Douglas börjar hantera detta bättre och bättre, vi sitter där nästan varje dag nu. Sist kom en liten fransk bulldog gående några meter förbi oss, Douglas fixerade den med blicken, men skällde inte. Detta är stort! Han fick mycket beröm och godis!
Vad Douglas brukar göra när han ser en hund är att tok skälla/skrika, dra, hoppa, bita efter koppel, resa ragg mm. Men vi har faktiskt haft ett par hundmöten som har gått ganska bra, det ger mej hopp!
Jag lär mig mycket om mej själv av Douglas, t ex har tålamod inte varit min starkaste sida, vill ha snabba resultat och lösningar. Men se det går inte med Douglas! Jag måste lära mig att ha tålamod med honom och ge honom den tid han behöver för att förstå. Och tar nästan upp all min tid.
Men det är väl så med kärlek, den gör att man tar sig tid och har tålamodet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar