Jag har länge funderat på att starta en blogg om Douglas, delvis vill jag att det ska vara som en dagbok. Men också för att skriva om hur det är att vara ägare till en stresshund. Skriva hur vi arbetar med honom och hur han är med oss. Kanske kunna dela med mej av mina erfarenheter till andra som har en hund med stressproblem, eller kanske t om få tips från andra.
Jag visste redan när jag köpte Douglas att det var inte valpen man skulle välja i en kull, den som ligger lite sidan om dom andra i sin egen värld, söker inte kontakt. Alla dom andra valparna rusade fram när vi kom in, men inte Douglas han låg på en röd handduk och tittade in i väggen. Jag såg honom direkt när vi kom in, men valde att titta bort och titta på dom andra valparna. Efter att ha klappat och suttit en stund ibland dessa små ivrigt bitande valpar vänder jag mig om till den lilla valpen på den röda handduken som inte på något sätt är lik dom andra i kullen. Sträcker fram min hand och han lyfter försiktigt på sitt huvud och vet inte vad han ska göra, lukta, bita eller?? Han backar lite bara, men vill till slut lukta. Jag tar upp honom i famnen, han smälter in som mjukt sammet, han är alldeles stilla och tittar upp på mej. Jag pratar lite med honom, klappar och sätter ner honom igen. Jag säger till Malin (min systerdotter): har du hittat någon som du fastnat för? Hon svarar: Ja. Jag hör mej själv säga: det har jag med, jag vill ha den lilla valpen på den röda handduken. Malin svarar: Jag med. Så blev vi med valp.
På vägen hem i bilen tänker jag: Jisses, vi tog valpen som man inte ska välja, vad har vi gjort!! Hur ska detta gå!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar